På-väg-mot: Talet

Talet är ett redskap för språket och dess viktiga funktion är att ikläda språkliga budskap en klädedräkt som andra känner igen. En förutsättning för talet är således språkliga kunskaper; om ord, om grammatik och om språkets abstrakta ljudsystem. Att vara på-väg-mot talet innebär att man lär sig att lyssna till tal och att man lär sig att bilda tal. Dessa två processer är som tvillingar som har samma mor som står dold någonstans i bakgrunden. Båda behöver tränas mycket.

I lyssnandet gäller att man har strategier och färdigheter för att rikta uppmärksamheten mot ljud som är viktiga just då och samtidigt inte bli störd av ljud som är oviktiga just då. Det gäller att lära sig upptäcka skillnader och likheter mellan ljud och att gruppera ihop ljud till olika kategorier. Det gäller också att kunna hålla kvar ljudintryck så länge att man hinner jämföra det man hör med de minnesbilder man har i hjärnan. Och det gäller förstås att lära in ljudintrycken så att de blir befästa i minnet.

För att bilda tal gäller att man kan andas på ett sätt som är ändamålsenligt för tal. Detta kan ske med hjälp av ett stort antal muskler i rygg, mage och bröst och det är ganska svårt att bli medveten om hur man gör. Det gäller också att kontrollera den röst som bildas i struphuvudet så att tonen är passande i höjd, styrka och variation och att det sker en växling mellan tonande och icke-tonande ljud. Också dessa processer är svåra att kontrollera på ett medvetet sätt. Så gäller det också att lära sig talets artikulation dvs hur underkäke, tunga, läppar och mjuka gommen ska röras för att skapa de resonansrum inne i svalget, näshålan och munhålan som är förutsättningarna för de olika ljudens kvaliteter.

Alla barn som hör tränar sitt tal från tidig spädbarnsålder och de fortsätter genom hela livet. Det är verkligen en fråga om de många, många gångernas övning innan man är säker på ett uttal. Personer som föds med hörsel- och auditiva perceptionsstörningar har inte samma förutsättningar att komma igång med denna träning på egen hand. Detsamma gäller förstås personer som föds med svårigheter i den motoriska apparaten.

Inom Karlstadmodellen är lyssningsträningen en av grundpelarna. Lyssningsövningar finns i flera böcker*. Det finns också förslag till talträning även om dessa typer av övningar inte lyftes fram under de tidiga faserna i den grammatiska utvecklingen.

*Övningsförslag finns i följande böcker:

• Språkutveckling hos handikappade barn 1; Performativ kommunikation Studentlitteratur (Iréne Johansson 1988)
• Språkutveckling hos handikappade barn 2. Ordstadium. (Bild- och textbok). Studentlitteratur. Lund (Irene Johansson, 1990)
• Språkutveckling hos handikappade barn 3. Enkel grammatik. (Text-och bilderbok) Studentlitteratur. Lund (Iréne Johansson 1996)
• Speech Viewer ur föräldraperspektiv; ett försök med hembaserad träning av barn med utvecklingsstörning. Arbetsrapport 2001:1, Karlstads Universitet, Specialpedagogik (E.Andersson, K. Bengtsson, M.Kollberg, P. Sohlberg & Johansson I, 2001)
• Samtal om tal. Karlstad University Studies 2002:16, Karlstads universitet (K Bengtsson & I Johansson, 2002)
• talövningar på andra språk finns i dessa böckers översättningar. Se under Performativ kommunikation, Ordstadium , Enkel grammatik och Läs- och skrivprocessen